Alla dessa härliga höstdagar.....

Milda dagar som inleds med tidig mjölkvit dimma för att senare under förmiddagarna klarna upp, då solen tittar fram... jag är höstmänniska fick jag en gång fått veta och det är säkert helt korrekt! Jag mår bara sååå bra under den här tiden av året... Vi gör ofta små utflykter under helgerna gubben och jag då vi känner oss lediga från vardagens alla bestyr. Vi besöker gärna gårdsbutiker, loppisar eller tar en tur för bara för att fotografera. Vi är amatörisar och bilderna blir aldrig så vackra som verkligheten, men det är ett nöje ändå. Förra helgen fyndade vi på loppis en hel kasse fylld med olästa kriminalromaner, gamla fina theburkar och en nysilverbricka med den "rätta" kanten - allt för bara 90 kronor.

Vi återkommer ofta till Dansjö Gård utanför Alvesta och deras underbara gårdsbutik för att fylla på med kött, isterband och korvar av gårdens egna kossor som betar i hagarna vid Dansjön. Gårdens gamla smedja från 1700-talet har renoverats och byggts till med en köttbutik. Gårdsbutiken har tillkommit med hjälp av EU-medel för landsbygdsutveckling och som notorisk "landsbygdsutvecklare" tilltalas jag av initiativ som gör att vi får möjlighet att handla det lokala och närproducerade, där man har koll på kvaliteten i hela kedjan och jag träffar gårdsherren själv bakom köttdisken med trevligt småprat och tips inför tillagningen... Vi följer också utvecklingen i kohagarna på Grimsnäs Herrgård - från tidig vår och hela betessäsongen. Trodde väl aldrig att jag skulle utveckla en sådan förkärlek för kor, jag som en gång hade omåttligt brått att lämna bondlandet när jag var arton... Nu börjar årets kalvar bli riktigt stora och snart är det dags för alla djuren att flytta till vintervistet - ännu finns det dock mycket gott gräs kvar att äta. Vi la märke till en stor kossa som nu alldeles uppenbart var ledarkon i flocken och beskyddade alla de mindre - hon höll noga koll på oss när vi fotograferade och varnade oss med ett djupt brummande...

Vi har hunnit med en utflykt till Korrö Hantverksby också - en fantastiskt vacker plats på jorden, en riktig pärla, som vi har besökt många gånger under de senaste tjugo åren sedan första gången, då vi hade kanotsemester med tre barn, fullastade kanoter med kläder för alla väder, tält och mat, och paddlade i dagarna tre nerför Ronnebyån. Målet för kanotfärden var enligt planen Ronneby och Östersjön, men efter tre dagar var matförråden slut efter barnens ständiga krav på strandhugg med grillning på alla holmar och ständer. Vi fick avbryta vid Södra Sandsjö och ringa efter hämtning av både oss och kanoter. Men det var en annan historia... Korrö har utvecklats starkt under de senaste åren och numera kan man äta gott och småländskt i restaurangen alldeles invid det porlande åvattnet...

Vi må synas och höras//A

Vi har haft kärt besök....

Under en vecka har vi haft besökare från Sveriges andra stad. Två av släktens yngsta och deras Mamma har gästat oss. Max nu 14 månader och hans Lillasyster två månader. Katterna har varit livrädda - Cissi har knappt vågat komma in och verkligen hållit sig undan. Konstigt folk det här, tyckte Cissi. Men hon är rädd för många. Hon är livrädd för Anna, även om hon träffar Anna ofta. Anna stoppade Cissi i badet den gången hon hade hämtat hem henne från en lagård i Hultsfred för att presentas Pappa på födelsedagen för fem år sedan. Skräcken sitter fortfarande djupt.

Max har en otrolig kapacitet. Han är snabb som blixten. Man vänder ryggen till och vips - ja vips har han knatat upp för hela trappan, vilket han ändå vet att han inte får. Han tömmer skåp och lådor på ett ögonblick. Han har massor av leksaker - hur mycket prylar, bilar och traktorer som helst - med vispar, bunkar, grytor och annat är mer intressant. Fjärrkontroller är "telefoner" och han pratar i dem alla. Gömmer dem också. Vår TV funkade inte på flera dagar, först då vi handlat in en ny fjärrkontroll. Vi har förvarnat hans föräldrar - om något år är han en sån som kommer hem med fickorna fulla av grodor. Vi känner en närstående som gjorde så när hon var i 4-5-års ålder. Max är stora pojken nu. Och han är snäll och omtänksam. Först när Mamma och Pappa kom hem med Lillasyster rynkade han ihop hela ansiktet och började gråta. Konstigt folk det här, tyckte han. Nu är han en mogen och ansvarskännande Storebror och hjälper henne med nappen om hon är ledsen. //Agneta