Vardagen är intensiv och egentligen har den alltid varit det - jag trivs dessutom bäst när det är fullt upp. Ibland tänker jag "det ska jag göra när jag får tid...". Till exempel vill jag hinna lära mig fotografera bättre med min nya kamera. Eller bara sätta mig på tåget och åka och hälsa på Marianne. Eller åka ner till Karlskrona och äta lunch. Men pappershögarna på skrivbordet pockar. Alltid nåt som behöver göras; fakturering, bokföring, skattedeklarationer, bokslut, rapportering... Jag skattar mig lycklig som har jobb, tjänar pengar och möter nya utmaningar varje dag. Inte heller är jag slav under dessa "måsten", jag är min egen chef och kan själv prioritera vad jag ska göra.
Jag älskar att åka tåg. Under förra sommaren förverkligade jag en gammal dröm. jag reste till övre Norrland och Nordnorge med tåg. Veterantåg. Många dagar och nätter ombord på ett gammalt tåg i förstaklassvagnar. God mat i restaurangvagnen. Passerade polcirkeln. Solen gick aldrig ner. Norra Norge var hisnande berg och djupa fjordar. Fascinerande var besöket i Kirunagruvan med visning, film och fika nere på 600 meters djup. Och ingenting går upp mot att sova i sovvagn med kupéfönstret öppet, tåget går fort fort, så fort som ett gammalt diesellok orkar, nattluften öser in...
Resan var trevlig, helt underbar, men jag kommer inte att göra om den även om jag är medlem i föreningen Kalmar Veterantåg. Repriser är inget som attraherar. Nästa mål är Färöarna och Island.
Vardagen på Villa Bo har förändrats under det senaste året. Lisa och Cissi är numera i katthimlen, åren tog ut sin rätt. Nya små har flyttat in och de berikar tillvaron på olika sätt; till exempel som hjälparbetare i trädgården.
//Agneta
