Long time no seen...

Tiden går verkligen fort när man har roligt och roligt har det varit på många vis den senaste tiden. Min vardag är späckad av uppdrag och jag trivs med det - vet inte hur jag skulle hantera ett liv i sysslolöshet. Jag skulle nog inte klara av det. Att dra sig tillbaka, njuta sitt otium, hänga upp sitt liv på barn och barnbarn eller sitta och glo på nyponbusken - det är ingenting för mig. Åtminstone inte de närmaste tjugofem åren... Salig moster, som blev lite gnällig på ålderns höst, uttryckte sig just så när någon frågade hur hon hade det: Här har jag suttit och glott på nyponbusken i fjorton dagar och inte sett en människa...

Jag träffar många människor i min vardag och det är ju en del av kryddan i livet. I jobbet på Allhallen om kvällarna träffar jag ledare, ungar och alla som tränar i olika aktiviteter. Jag har styrelseuppdrag i 7-8 föreningar där jag som kassör i samtliga har bokföringssysslan och det innebär mycket papper och mycket jobb framför datorn. Men jag älskar ju pappersarbete. Innerst inne är jag en kamrerssjäl och det ska stämma på öret. Den biten är ju den lättaste nu för tiden när bokföringsprogrammet håller reda på att debet och kredit stämmer, men det fanns en tid då man satt med räkneremsa och letade efter differenser på några kronor.

Mitt senaste uppdrag som vice ordförande och därtill ekonomiansvarig i Leader Småland Sydost är en verklig höjdare! Jag som är född på bonnlandet och mentalt ännu står med båda fötterna djupt i jorden får vara med och jobba med landsbygdsutveckling! Det är roligt, spännande och utmanande. Jag har faktiskt också en nyponbuske utanför köksfönstret - den blommar vackert på försommaren och är full av nypon på hösten, men jag hinner inte sitta och titta på den...

Vårt liv med katterna
Vi har kommit en bit in i mars och väntar intensivt på våren. Idag kom ett bakslag och allt är vintervitt därute. Våra katter - de är två numera - Cissi har fått sällskap av lekkamraten Lingon från Malmö. Hon heter numera Lisa och kom till Småland på sommarkollo men blev kvar. En storstad är ju inget för en katt att växa upp i - tänk att aldrig få gå ut och krafsa ner sitt avträde i en rabatt eller sitta och lukta på blommorna. Då var hon en halvvuxen kattunge, nu är hon stor och fet och lat, väger dubbelt så mycket som Cissi, och försöker gärna sätta Cissi på plats om hon kan. Men det råder ändå en slags stilla jämvikt dem emellan - de har sina olika favoritplatser i huset och kommer nog rätt bra överens. De går alltid ut tillsammans, sitter båda framför ytterdörren och signalerar att det är dags, nu vill de gå ut. Och de har ju en hel trädgård och en hembygdspark att ansvara för...

Under flera månader i vinter har det inte varit mycket till uteliv. Någon runda på högst tio minuter. Det befrämjar å andra sidan fågellivet i trädgården där vi har många gäster i fågelmaten. Cissi, som inte är helt förtjust i snö och kyla, håller stenkoll på fåglarna från köksfönstret istället.

//A