Brinnande höst och lite annat smått och gott ....

Natten har varit mycket kall och idag rasar de sista höstlöven av träden - från våra egna stora bokar "regnar" löv hela tiden. Det är förmodligen sista dagen naturen står i lövskrud. Själv älskar jag hösten. Jag mår bra av alla jordfärger, brunt, rostrött och guldgult - att åka tåg eller bil genom höstlig lövskog är som att flyta i ett helande färgbad. Det finns ett stort lugn i naturen, allt växande drar sig tillbaka och förbereder sig inför vintern. Det är en skön tid, då det är helt ok att sitta inne med en bra bok framför kakelugnen...

Lasse däremot tycker att hösten är en deppig tid. Han älskar istället våren - en spirande, ljusgrön, hoppfull tid på väg mot sommaren ... Tur att vi är olika, annars blev det nog tråkigt att leva tillsammans.

Vi har uträttat en del ärenden, varit på kyrkogården och tänt ljusen för farfar men också för grabben i graven bredvid. Vi har passat på att plåta de sista brinnande löven och vi har hälsat på kossorna på Grimsnäs. De går utspridda över alla hagarna och är inte så intresserade av folk, de är något reserverade faktiskt, men lill-kossan, som vi har plåtat många gånger under sommaren, kom fram och nosade. Hon är en väldigt fin och trevlig liten ko.

Kossorna på Grimsnäs har blivit många under sommaren av flera skäl - dels har de fått kalvar, dels klarade de först anlända kossorna inte av sitt uppdrag att beta alla hagar och ängar på ett sådant sätt som är önskvärt, när de har att vårda ett skyddsvärt naturområde med nyckelbiotoper, så det blev nödvändigt att öka med ytterligare ett femtontal kor. De är av en särskild ras som har sitt ursprung i Skottlands högländer, kanske rent av ättlingar till den europeiska uroxen. De har betat duktigt hela sommaren och hållit markerna öppna, men det blir snart dags att flytta in för vintern. Det finns ännu gott om mat för den här sortens kor, som har en förmåga att smaska i sig inte bara gräs utan också sly, skott och späda grenar av alla slag.

Vi gjorde en tur ner till sjön också för att se efter om det fanns några änder för därhemma är vi ju lyckligt lottade med en stor andkoloni som övervintrar i dammen och i bäcken, som har öppet vatten året om. Men här var sjön helt tyst och stilla - inte ett liv, inte en fågel så långt ögat nådde. Man blir dock nyfiken på den lilla ön och ville gärna haft en båt i sjön, så att man kunde utforska den också. Kanske finns det gott om fisk i sjön? Måste prova pimpelfiske här till vintern!
Hemma igen och nu faller skymningen snabbt, Gubben meddelar att det är dags för thestunden. Här i huset serveras varje eftermiddag the vid halvfemtiden med gubbens hembakta bröd med ost eller något annat litet gott på. Denna veckan har han experimenterat fram ett bröd på tre fjärdedelar grovt rågmjöl och resten graham spetsat med fyra matskedar honung. Han har svårt för att följa givna anvisningar i recept men det gör faktiskt baket mer spännande.
//A

Tiden går fort...

... när man har roligt, det är en gammal sanning! Det är ständigt fullt upp; jobb, jobb, jobb, hemmavardagen skall också fungera, ofta besök i huset, kylskåpet behöver ständigt fyllas på... Och vi trivs verkligen med tillvaron! Visst kunde man ibland önska att det gick att dra ut på tiden, som ett gummiband, så att det också räckte till att pyssla om trädgården och kratta lite i rabatterna. Eller är det så att man hinner det man vill? Och jag vill inte kratta i rabatterna? Men nu är vi så lyckligt lottade att när trädgården närmar sig katastofläge, så dyker det upp några entusiastiska besökare från nästa generation som på en enda dag går över alltihopa - klipper gräset, ansar häcken, röjer rabatterna och vips, så ser det anständigt ut igen.

Sommaren har varit intensiv! Det största som hänt är att vårt hus har bytt skepnad - ny färg gjorde att huset steg fram ur sin lite anonyma grå vardag. Reaktionen och kommentarerna har varit många - tack för alla positiva tillrop! Två personer som målade fjorton timmar om dagen i tre veckor - dottern Malin & svärsonen Peppe stod för den fantastiska insatsen - och far i huset skötte markservicen och serverade god och närande mat på bestämda tider. Det är nu nästan femton år sedan huset målades senast - det är med andra ord ett mastodontjobb som man måste ta sats för att klara av. Malin & Peppe har varit drivande, födde idén att måla på sin semester och vi är tacksamma för det - vi hade aldrig klarat av dessa höjder ...

Malin målar tornet på femton meters höjd

Deras teamwork var perfekt - Malin som steg upp varje dag strax efter soluppgången och började måla och Peppe oerhört envis, en sån som bara "masar på" - en oslagbar kombination då man ska måla en gammal sekelskifteskåk med tinnar och torn, krusiduller och snickarglädje.

Inte minst var det väldigt trevligt att ha dem båda här under dessa tre juliveckor. Vi avslutade varje dag när sommarskymningen sänkte sig över altanen med grillat kryddat med gott vin. Och därtill hade vi verkligen tur med vädret!

//A

Long time no seen...

Tiden går verkligen fort när man har roligt och roligt har det varit på många vis den senaste tiden. Min vardag är späckad av uppdrag och jag trivs med det - vet inte hur jag skulle hantera ett liv i sysslolöshet. Jag skulle nog inte klara av det. Att dra sig tillbaka, njuta sitt otium, hänga upp sitt liv på barn och barnbarn eller sitta och glo på nyponbusken - det är ingenting för mig. Åtminstone inte de närmaste tjugofem åren... Salig moster, som blev lite gnällig på ålderns höst, uttryckte sig just så när någon frågade hur hon hade det: Här har jag suttit och glott på nyponbusken i fjorton dagar och inte sett en människa...

Jag träffar många människor i min vardag och det är ju en del av kryddan i livet. I jobbet på Allhallen om kvällarna träffar jag ledare, ungar och alla som tränar i olika aktiviteter. Jag har styrelseuppdrag i 7-8 föreningar där jag som kassör i samtliga har bokföringssysslan och det innebär mycket papper och mycket jobb framför datorn. Men jag älskar ju pappersarbete. Innerst inne är jag en kamrerssjäl och det ska stämma på öret. Den biten är ju den lättaste nu för tiden när bokföringsprogrammet håller reda på att debet och kredit stämmer, men det fanns en tid då man satt med räkneremsa och letade efter differenser på några kronor.

Mitt senaste uppdrag som vice ordförande och därtill ekonomiansvarig i Leader Småland Sydost är en verklig höjdare! Jag som är född på bonnlandet och mentalt ännu står med båda fötterna djupt i jorden får vara med och jobba med landsbygdsutveckling! Det är roligt, spännande och utmanande. Jag har faktiskt också en nyponbuske utanför köksfönstret - den blommar vackert på försommaren och är full av nypon på hösten, men jag hinner inte sitta och titta på den...

Vårt liv med katterna
Vi har kommit en bit in i mars och väntar intensivt på våren. Idag kom ett bakslag och allt är vintervitt därute. Våra katter - de är två numera - Cissi har fått sällskap av lekkamraten Lingon från Malmö. Hon heter numera Lisa och kom till Småland på sommarkollo men blev kvar. En storstad är ju inget för en katt att växa upp i - tänk att aldrig få gå ut och krafsa ner sitt avträde i en rabatt eller sitta och lukta på blommorna. Då var hon en halvvuxen kattunge, nu är hon stor och fet och lat, väger dubbelt så mycket som Cissi, och försöker gärna sätta Cissi på plats om hon kan. Men det råder ändå en slags stilla jämvikt dem emellan - de har sina olika favoritplatser i huset och kommer nog rätt bra överens. De går alltid ut tillsammans, sitter båda framför ytterdörren och signalerar att det är dags, nu vill de gå ut. Och de har ju en hel trädgård och en hembygdspark att ansvara för...

Under flera månader i vinter har det inte varit mycket till uteliv. Någon runda på högst tio minuter. Det befrämjar å andra sidan fågellivet i trädgården där vi har många gäster i fågelmaten. Cissi, som inte är helt förtjust i snö och kyla, håller stenkoll på fåglarna från köksfönstret istället.

//A